Något att dricka ur

The content available on our site is the result of the daily efforts of our editors. They all work towards a single goal: to provide you with rich, high-quality content. All this is possible thanks to the income generated by advertising and subscriptions.

By giving your consent or subscribing, you are supporting the work of our editorial team and ensuring the long-term future of our site.

If you already have purchased a subscription, please log in

Av allt vi kan göra med svenska verb hör verbpartiklar till det mest irriterande för den som försöker lära sig språket. Titta bara på de här två meningarna:

Han drack ur glaset.
Han drack ur glaset.

Två i skrift identiska meningar! Och ändå, om vi väljer att lägga betoningen på ur i den ena och på glaset i den andra, så får de helt olika betydelser. Att dricka ur glaset betyder att man dricker tills innehållet är slut. Att dricka ur glaset (eller att dricka ur glaset) innebär att man använder glaset för att dricka, men det framgår inte hur mycket.

Det ena exemplet, där ur är betonat, är ett partikelverb. Det betonade ur är själva verbpartikeln. Det andra exemplet, där ur är obetonat, är ett helt vanligt verb. Där är ur bara en preposition som hör till glaset.

Jag känner folk som har bott i Sverige i tjugo år, och som ändå väljer bort partikelverb för att de är så rädda att göra fel på betoningen: ”Jag säger aldrig hälsa på, jag säger besöka.” Jag brukar säga till dem att det inte gör något, att man nästan alltid förstår av sammanhanget vad de menar. Det viktigaste för en andraspråkstalare, när det gäller partikelverb, är inte at

•